Ida Enstedt – swimrun på mitt sätt8 min läsning

Ida Enstedt – swimrun på mitt sätt8 min läsning

Keepexplore-bio-Ida-EnstedtUte i Göteborgs norra skärgård stötte Keep Explore ihop med en sprudlande Ida Enstedt. Kort därefter fick vi möjlighet att göra en skriftlig intervju om Idas fantastiska resa till världsmästerskapen i Swimrun, ÖTILLÖ 2017. Vilka tankar snurrar egentligen i ens huvudet innan startskottet och kan man förbereda sig nog för en sådan här utmaning? Idas sätt att se på saken är oerhört inspirerande och visar verkligen att vi besitter oanade förmågor, bara vi tillåter oss att utforska dem!

När bestämde du dig för att ta dig an ÖTILLÖ?

När jag som betraktare var med på prisutdelningen av ÖTILLÖ ett år tidigare.

Vad var det som fick dig att fatta beslutet?

Jag såg mig omkring och till min stora förvåning insåg jag att många av dem som var där va precis som mig. Vanliga människor med en starkt vilja. Tjocka gubbar, pyttesmå tjejer. Människor som haltade med blå tånaglar och mörbultade muskler. Jag kunde verkligen identifiera mig med dem och tänkte att kan de så kan jag!

Vilka tankar slogs du av efter att du bestämt dig för att satsa mot ÖTILLÖ 2017?

Det har varit väldigt blandade känslor. Flera gånger har jag tänkt att jag klarar det aldrig. Men lika många gånger har jag tänkt att jo, det gör jag visst, jag måste bara göra det på mitt eget sätt, och framförallt tro på mig själv. Några har sagt till mig att jag inte kommer klara det. Ganska tidigt bestämde jag mig för att inte lyssna på dem. På ett sätt triggade de mig till att vilja göra det och tro på mig själv ännu mer.

Vilka förberedelser behövde du göra?

Två saker. Först fixa en plats genom att kvala, köpa lotter, ansöka, eller på något annat sätt ta mig till start. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till, men jag tänkte att det måste bara lösa sig (Jag lyckades kvala på ÖTILLÖ Isle of Scilly i juni). Det andra var att förbereda mig fysiskt. Vid det laget hade jag som längst sprungit 30km i ett sträck och simmat 6km. Jag anmälde mig direkt till ett 44km terränglopp. Det kändes viktigt för mig att klara av det tidigt på året för att mentalt känna att jag skulle klara av att springa 65km på en och samma dag under tävlingen.

Vad var det som väckte din nyfikenhet kring just swimrun och ÖTILLÖ?

Jag blev väldigt nyfiken på hur min kropp skulle reagera på en utmaning som den här. Två år tidigare var det inte tänkbart att jag skulle göra något liknande, men nu kändes det så självklart. Jag ville så gärna veta hur det kändes att vara igång i 12 timmar utan paus.

Var det något du tvekade eller hade rädslor inför?

Egentligen inte. Jag tvekade lite i början när några sa att det kommer inte gå. Jag var mest orolig för att jag inte skulle ta mig dit. Att jag inte skulle få en startplats eller att jag skulle bli sjuk eller skadad så att jag inte skulle kunna komma till start.

Vad tänkte och kände du innan startskottet gick?

Jag var väldigt rädd precis innan starten. Vädret var uruselt med 15 sekundmeter och regn och jag undrade hur det skulle kännas där ute på banan. Men när starten väl gick så kändes allt så självklart och jag blev helt lugn.

Stötte du på några motgångar under tävlingen?

Betydligt mindre än jag hade förväntat mig. Jag hade en svacka två tredjedelar in i loppet när man skall springa 20km varav en stor del på asfalt, men inte värre än att jag kunde hantera den.

Hur hanterade du dina motgångar?

Jag fokuserade väldigt mycket på delmål. Jag hade delat upp dagen i 6 delar och bockade av en efter en i huvudet och jag räknade ner hela tiden. Jag bestämde mig också för att komma ihåg en specifik sak från varje delmål. På så sätt skulle jag sedan kunna återuppleva loppet och berätta för vänner hur det hade varit. Jag såg flera som var tvungna att bryta och för varje lag jag såg blev jag mer och mer tacksam att just jag kände mig stark, mådde bra och fick fortsätta.

Vad blev du mest förvånad över under tävlingen?

Hur kroppen kan vara igång i 12 timmar utan att strejka. Visst hade jag ont i benen och visst var jag trött och hungrig. Men inte en enda gång funderade jag på att bryta. Det kändes så självklart att fortsätta. Viljan att få gå i mål var så otroligt stark.

Hur gick samarbetet med din swimrun-partner?

Man tävlar i team om två personer. Känslan av att kunna stötta varandra, turas om att dra, peppa, berömma, vara klok och modig är väldigt speciell. Man är så otroligt beroende av varandra. Väljer den ena att bryta måste den andra också bryta. Jag såg många besvikna deltagare den dagen som kände sig urstarka men som inte fick gå i mål på grund av att partnern hade en dålig dag. Jag såg också många som blev fysiskt dragna av sin partner under stora delar av loppet. Jag och Mattias hade en fantastisk dag. Vi gjorde det tillsammans men i stort sett hela vägen för egen maskin. Vi såg hel tiden till att den andra mådde bra. Hjälptes åt att påminna om att äta, peppade och anpassade tempot för bådas bästa. Visst, vi vann inte, men vi hade helt klart den bästa upplevelsen.

Vilka fysiska eller psykiska förändringar har du märkt av efter tävlingen?

Nu efteråt upplever jag att många saker är mindre jobbiga än innan. Att springa i tre timmar känns helt normalt. Jag vågar anta nya utmaningar med mindre oro än tidigare. Min kropp behövde väldigt lång tid på sig för att återhämta sig efter loppet, vilket jag inte förstod först. Jag är så otroligt tacksam för min kropp och mitt psyke och väldigt stolt över min prestation. Jag har lärt mig att man klarar mycket mer än man tror och att man skall vara stolt över sin insats.

Beskriv ditt bästa minne från dagen?

Bästa minnet var när vi gick i land på Utö och jag förstod att vi skulle gå i mål om vi så skulle behöva krypa sista kilometrarna.

Vad tror du är det största hindret till varför man inte vågar utforska mer?

Att man jämför sig för mycket med andra.

Vilket tips skulle du ge någon som vill men inte bestämt sig än?

Fundera på om det är möjligt att genomföra. Och i så fall hur. Man måste inte göra som alla andra utan man kan faktiskt hitta sin egen väg. Tro på dig själv. Det räcker att du gör det.

Vad vill du utforska härnäst?

Jag vill göra om ÖTILLÖ en gång till. Den här gången ännu mer förberedd. Nu vet jag ju vad som väntar mig.

Keep Explore fortsätter följa Idas swimrunäventyr med stor spänning. Det kan du också göra på Instagram på @enstedt eller hela swimrun-laget under namnet @team.fenix. Du kan också läsa hela Idas “race-report” från dagen genom att klicka på länken nedan.

Race Report ÖTILLÖ Swimrun World Championship

Sommaren 2017 möjliggjorde Keep Explore träningstillfällen för nyfikna kvinnliga simmare i Göteborg under namnet “Tjejer med flyt”. Vi hoppas kunna erbjuda samma möjlighet sommaren 2018. Detta är ett ypperligt tillfälle att slippa simträna själv men också att kanske hitta en framtida swimrun-partner. Håll utkik på vår FB-sida.

Avslutningvis kommer några bilder från dagen som tydligt visar vilket äventyr det är att tävla i swimrun. Stort tack till ÖtillÖ och fotograferna Pierre Mangez och Jakob Edholm som lät oss dela dessa från team fenix tävlingsdag.

ÖtillÖ_worldchampionship_Ida Enstedt_1
Pierre Mangez/ÖTILLÖ
ÖtillÖ_worldchampionship_Ida Enstedt_5
Jakob Edholm/ÖTILLÖ
ÖtillÖ_worldchampionship_Ida Enstedt_3
Pierre Mangez/ÖTILLÖ
ÖtillÖ_worldchampionship_Ida Enstedt_2
Pierre Mangez/ÖTILLÖ
ÖtillÖ_worldchampionship_Ida Enstedt_4
Pierre Mangez/ÖTILLÖ
Keep Explore

Vi är en upplevelseplattform för dig i- och omkring Göteborg. Vi vill skapa en miljö till att inspirera och inspireras genom våra egna historier och äventyr. Sluta ursäkta och börja utforska med oss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *